Allways wrong...

hemma igen. och något sånär vid liv. är faktiskt febrig och sjuk. typiskt.

Peace and Love är den festival med minst kärlek från arrangörernas sida jag varit med om. helt klart sämsta sämsta sämsta skit i festivalväg jag varit på. de påstar att de aldrig gått in för att bli sveriges största festival utan bara något som skett. eller hur!? bullshit. vatten över huvudet. tar man in så mycket folk så ska man fan ha plats för dem också. ingen vill komma till en festival, köa flera timmar och sen ha någon jävla tälthitler som säger att du inte får bo med dina polare för de måste spara plats. enda fram till torsdagen gick funktionärer runt och flyttade folks tält för att spara centrimetrar.
festivalområdet var smalt och avlångt och därför extremt trångt. det fanns mindre mat och sånt än vad som brukar göras på festivaler och allt, verkligen allt var dyrare.
så. nu är jag inte bitter längre. jag har faktiskt trots allt detta haft en kanonvecka, skitkul. väldigt svårt att minnas vissa dagar och kvällar dock, vet inte vad det kan bero på.. glad gubbe.
nåväl. jag ska nu lista de band jag såg för det vill alla veta.

Henry Rollins (hela anledningen till att jag åkte till P&L och han gjorde mig inte besviken)
Thåström (som var suveränt bra. bästa konserten med honom jag varit på)
Tysta mari (som kanske var bäst på hela festivalen)
Kristoffer Åström and the Rainaways (ruggigt bra, köpa skivor nu som gäller)
Volbeat
Faith No More
Navid Modiri och Gudarna
Monster Magnet
Miss Li
Blindside

alla jag kommer ihåg.

usch, idag måste man betala räkningar och kräva hasse på hyra. det är inge roliga saker.
hoppas alla haft det bra meadn jag varit borta. och att det fortsätter i värmen.

nu kör vi tyst moonwalk i en minut för minne av jackson
-Hank Von Helvete, Turbonegro